Det blåser i träden. Det blåser på månen.
Så har ännu några dagar förflutit av livet. Verkar som flera på jobbet har varit oroliga på sistone, vad ska hända med mitt liv, jag måste göra något. Jag tror ofta att man känner att man inte har gjort nånting medan andra tycker att man gjort mycket. "Jag står o stampar på samma ställe som för sju år sedan" sa en vän. Och jag som tycker att hon gått längst av de jag känner, man o barn o hus och kommit såååå gigantiskt mycket längre än mig. Allt kan ses från olika perspektiv. Och själv känner jag oron komma krypande. Sover dåligt, mer och mer negativa tankar. Vad kommer hända den 1:e dec? Får jag börja ett nytt liv med ett fast jobb eller blir det att gå tillbaka till ingenting. Tårarna rullar bara jag börjar skriva detta. Jag försöker desperat förtränga tankarna på vad jag ska ta med till om det inte blir något jobb. Tillbaxs till ingenting, till att vara ingen, den som aldrig någonsin kan göra något, som sitter och stirrar i väggen och drömmer om att kunna ha råd att klippa sig, ha råd att äta ute ibland, ha råd att leva och uppleva. Samtidigt försöker jag förtränga de positiva tankarna på vad jag skulle kunna göra om jag fick jobbet, vad jag ska köpa och spara till. Vänner jag ska besöka, prylar att byta ut och ett rikare liv. Jag har haft ingenting så länge, borde det inte vara min tur snart att få nånting?
Annars har veckan flugit fram. Bondkvällar med vodka martinis, kortspelskväll på hug, lammstek i Torup, skola, jobb, våfflor, surfa framför datorn. Den här gosiga killen hittade jag när jag surfade runt: http://www.busfabriken.se/busfabriken_bigpic.aspx?
Idag är det Fars dag och jag ska till Torup och äta gott med pappa!
Förresten grattis Kalmar som idag blev allsvenska mästare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar